VaCum, Johan Sundhage plays bass, drums and piano on this.
Lyrics
Inga kråkor kraxar värre
Än längs den stig som leder bort
Bort från människorna i byn
Mitt besök dessvärre
Blev alldeles för kort
Om jag nånsin når tillbaka hit
Står väl lärkorna i skyn
Om jag nånsin når tillbaka hit
Sjunger lärkorna i skyn
Hon gav mig sällskap
Då det fanns ännu hopp
Hopp som från öppna eldens sken
Och i skuggors dunkel
Förenade till kropp
Vi drack ifrån en bäck så ren
Som hennes mjuka hud var len
Vi drack ifrån en bäck så ren
Som hennes mjuka hud var len
Men tiderna blev sämre
när skördarna slog fel
Fel som ingen människa begått
När hatet tog de främre
Beslagtogs våran del
Fattigdomen blev vår lott
Och själva kärleken ett brott
Fattigdomen blev vår lott
Och kärleken ett brott
Åren gick med ofred
Och det blev till sist revolt
Revolt med strid på liv och död
Hennes hand ur min gled
Och dom sa att hon var stolt
När hon segnade mot marken ned
Och den vita snön blev röd
Hon segnade mot marken ned
Och den vita snön blev röd
Jag hittar på de stigar
Där jag tar mig osedd fram
Osedd av soldater ut i fält
När dom inte krigar
Smyger jag mig fram
Och stjäl från deras öppna tält
För att lindra törst och svält
Jag stjäl från deras öppna tält
För att lindra törst och svält
Inga vättar väsnas värre
Än vid den stig som leder bort
Vid den stig där tiderna har flytt
Ert besök min herre
Blev alldeles för kort
Innan nån av och blir halt och lytt
Må vi mötas här på nytt
